I början ses allt som små byggstenar, kopior av varandra, som upprepar sig tills de bildar ett mönster. Formerna förefaller vara olika, men är i grunden desamma. Om perspektivet sedan förflyttas uppåt, så börjar detaljerna tappa sin skärpa och allt börjar likna varandra, som ett rutsystem som upprepar sig i oändlighet. Det som händer däremellan har förlorat i betydelse.